Kan man kombinera arkitektur och reklam? Vad är egentligen vi som jobbar med “koncept” för typ av människor och när vi har tolkat en entreprenörs vilja och vad dennes varumärke är - kan man då göra arkitektur (i dennes lokaler där kunden finns) och grafisk form av samma koncept?
Det här företaget har jobbat så länge och säger sig vara ensamma i sin nisch. Så är det säkert men jag tror att många fler företag än vad som idag är fallet borde samla olika sorters skapande yrkesgrupper att samverka under ett och samma konceptparaply. Eller det kanske inte går att låta reklamare jobba tillsammans med arkitekter och produktutvecklare på ett bra sätt… Jo. Klart att det går bra, men hur gör man en vettig brief som kan vägleda alla grupper?
Idéer någon?
Jag kommer säkert att återkomma till ämnet, men shit. Skåne, som geografiskt ligger en halv E6:a från Göteborg känns verkligen som ett annat land.Med en annan kultur.
Jag nöjer mig med att konstatera det idag och bjuder på en länk till ett av mina ovanliga men roliga inhopp i den vanliga tidningsvärlden. Josef Lane är en grym snubbe, helt klart.
Det slutliga beviset för att anarki inte fungerar är inte Mad Max-filmerna utan en liten passage som hände i veckan i Göteborg.
Den nybyggda Esperantoplatsen som ligger mellan Järntorget och Kungshöjd och som är en del av den nya Södra älvstranden har blivit mycket populär. Bland skejtare. Nu har kommunen valt att lyssna på de kringboende (välbesuttna innerstadsmänniskor som antagligen har vant sig vid villatystnaden i Askim men sålt sitt hus och flyttat till Kungshöjd) och ska sätta små piggar i marken så att det blir omöjligt att skejta där.
Bra! Då slipper vi störa medelålders-övre-medelklassen medan de sitter och tittar på platt-tv.
Eller, kanske ska man inse att det är riktigt svårt att få till ett urbant liv och folkliv över huvud taget i den här staden och låta skejtarna skejta. Så kanske de som bor där får leva med lite oljud eller ta sin bostadsvinst och flytta utanför staden. Alltså, låt inte människor bestämma själva.
Det riktigt upprörande i detta är egentligen inte att kärring- och gubbjävlar är just det, utan att de tillåts få sin vilja fram hos kommunen. Männisokr ska INTE få bestämma själva om sitt närområde. Då går det så här.
skulle jag och mina vänner som senare blev arbetskamrater starta en tidning. Livsstil för unga män utan tuttar och med en helvetes massa roliga och sjuka människor. Varken Bonniers eller Egmont ville till slut köpa idén. Kom bara att tänka på att en idé vi hade för tidningen var att ha idébyline på alla större grejer, alltså att den som kom på grejen skulle få ha sitt namn i tidningen. Det känns ju jävligt gammalt nu, nästan sjukt, att någon skulle kreddas för att han/hon kommit på en idé. Ha copyright är så förra milenniet… hrm.
Vad är egentligen solidaritet? I filosofiska rummet diskuteras begreppet och inget vettigt kommer ut ur diskussionen. Solidaritet är inte att som individ hjälpa en fattig eller vårda sin svärmor för att man känner att det är rätt. Det kallas för empati. Nej, solidaritet är den instutionaliserade empatin, strukturerna som gör att vi människor i ett samhälle kan relatera till varandra och se att vi hör i hop i ett gemensamt samhällsprojekt.
Jag har sagt det förut och det tål upprepning. Det behövs mer, inte mindre, solidaritet i vår inter-dependenta värld. Alltså, världsgemensamma spelregler med inslag av socialt ansvarstagande. En slags sossigare form av globalisering tillsammans med utökad frihandel. Dessvärre är det inget våra socialdemokrater varken jobbar för eller har förstått.
Solidariteten är nödvändig ifall det ska funka att bygga en värld tillsammans där vi kan relatera till varandra. Då krävs frihandeln men också mer av världsgemensam miljö- och inte minst socialpolitik.
Tillhör du dem som Johan Staël von Holstein kallat kommunist? Då är du antagligen glad idag när han meddelar att han avgår som ledamot i kulturrådet.
Få, förutom de allra mest insatta kulturnissarna, brydde sig om eller knappt ens visste vad kulturrådet sysslade med innan Lena Adelsohn Liljeroth satte Johan SvH som ledamot. Vad har han gjort som ledamot då?
Allting fel. Att mannen är en fullkomligt värdelös person rent praktiskt när det kommer till kulturpolitik förnekar nog inte ens själv eftersom han inte ens tror på begreppet kulturpolitik. Han har hyllat diktaturer, dissat kulturpersoner och fört ett jävla liv och av någon anledning har våra kulturvurmare, även jag i fikarummet, känt sig tvungna att försvara kulturpolitikens existens inför Johan patetiska och grundlösa påhopp.
Detta är Johans stora förtjänst. Han har visat varför såna som han har fel och varför det inte är så jävla självklart att det är dåligt med en idiot på vissa poster ibland. Provokation, även när den är korkad, kan faktiskt föda nyttiga reaktioner.
Hanna skriver en bok. Det gör mig glad för att hon är en fantastisk person och kommer garanterat att berätta en lysande historia för oss alla när hon är klar.
Nej Maud. En procentenhet lägre arbetsgivaravgift är som jag tidigare har sagt dyrt och helt utan verkan. Gör om gör rätt.
Bolagsskatten kan väl få sänkas men det är inte detta vi behöver. Mer riskkapital för små företag med vilja att växa. Var lite innovativ. Det här leder ingenstans.
